Musée Pompidou – Modern och samtida konst: Byggnader och samlingar

Musée Pompidou: Vad är dess syfte?
Musée Pompidou, även kallat Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou (CNAC), är en tvärvetenskaplig institution som skapades på initiativ av presidenten Georges Pompidou. Det kallas också allmänt för "Centre Pompidou" eller mer vardagligt "Beaubourg".

Det är tillägnat modern och samtida konst där bildkonst möter böcker, teckning, musik, scenkonst, aktiviteter för barn och ungdomar samt film.

Det ligger i "Quartier de l’Horloge", väster om "Quartier du Marais", 150 meter från Paris rådhus, 500 meter från Sainte-Chapelle, Tornet, Notre-Dame och Île de la Cité, 700 meter från Louvren.
Musée national d’Art moderne
Här finns Musée national d’Art moderne, en världsledande referens för sina samlingar av konst från 1900- och 2000-talen. Verk av stora konstnärer presenteras kronologiskt i två utrymmen: den moderna perioden från 1905 till 1960 (Matisse, Picasso, Dubuffet…) och den samtida perioden från 1960 till idag (Andy Warhol, Niki de Saint Phalle, Anish Kapoor…). Utöver dessa permanenta samlingar anordnas internationellt uppmärksammade utställningar året runt på översta våningen, varifrån man har en hisnande panoramavy över Paris centrum och dess tak. Här kan man tillbringa hela dagar med att besöka de permanenta utställningarna och de många tillfälliga utställningarna, äta på restaurang Georges, lära sig på Bibliothèque publique d’information och flanera i butiken. Nedanför huvudbyggnaden, på den yttre piazzan (platsen framför huvudentrén), presenterar Brancusis ateljé en unik samling verk av denna stora konstnär inom modern skulptur.
En avantgardistisk byggnad, en konstruktion och en kontrovers
Byggnaden är en arkitektur från 1900-talet, igenkännbar på sina utvändiga trappor och sina enorma färgade rör. Byggandet av denna museibyggnad bygger på ett nytt koncept som innebär att förlägga den bärande strukturen utanför byggnaden för att lämna insidan helt fri och modulär per våning.

Den 15 juli 1971 beslutade den internationella arkitekturtävlingens jury, ledd av Jean Prouvé, att bland de 681 inskickade förslagen välja det av arkitekterna Renzo Piano, Richard Rogers och Gianfranco Franchini. Den 2 februari 1977 öppnade det sina dörrar för allmänheten.

Centrum Pompidous arkitektur är förstås mycket omdiskuterad: rör, rulltrappor, metallgångar – allt som traditionellt döljs är här påtagligt exponerat för allmänheten. Centret har fått öknamn som »Notre-Dame av rörsystemet«, »Pompidolium« eller hånas som »konstlager«, »gaskokeri«, »raffinaderi«, »kulturellt smörgåsbord« eller »avantgardistisk vårt«. Man kritiserar det för att vara en dyr anläggning som redan vid invigningen slukade 120 miljoner franc – en sjundedel av Frankrikes kulturbudget. Ändå har centret och dess provokativa arkitektur också nått en enorm publik framgång.
Centrum Pompidou mitt i Paris Centrum Pompidou ligger i kvarteret Saint-Merri i Paris 4:e arrondissement, mellan Hallerna i väster och Marais i öster. Det invigdes den 31 januari 1977 och hade 3 273 867 besökare år 2019. Utöver sina samlingar rymmer det stora utställningsgallerier, teatrar och en biograf, samt det allmänna informationsbiblioteket Bpi – Europas första allmänna läsbibliotek. På ömse sidor om Piazza (huvudtorget framför byggnaden) ligger två sidoflyglar som inrymmer Institutet för forskning och samordning av akustik/musik (Ircam) och Ateljé Brancusi.
Projektet, Pompidous förflutna och framtid I slutet av 1997, efter tjugo år, stängde centret för en fullständig renovering. Byggarbetet pågick i 27 månader och kostade nära 576 miljoner franc (88 miljoner euro), varav 482 miljoner finansierades av staten. Under ledning av Renzo Piano tillkom 8 000 m² och lokalerna omdisponerades. Vid återöppnandet den 1 januari 2000 blev succén omedelbar: 80 000 besökare på en helg. Publiken mötte nya tjänster, en ny utställningsorganisation och rymligare ytor. Tjugofem år efter den första renoveringen planeras en andra restaureringskampanj, som kommer att innebära en total stängning i tre år mellan 2023 och 2027.
Centrum Pompidous dimensioner Huvudbyggnaden är 166 meter lång, 45 meter bred (60 meter med den yttre trappan) och 42 meter hög (52 meter mot Piazza). Den har åtta publika våningar om vardera 7 500 m², varav två är underjordiska (plan -1 och 0), medan gatuplanet ligger på plan 1 i mezzaninen. Den nyttbara ytan uppgår till cirka 45 000 m², inklusive de öppna ytorna i Forum och innergårdarna på plan 5 och 6, som motsvarar en våning. I verkligheten omfattar byggnaden dock totalt 103 305 m² på tio plan, inklusive teknikutrymmen och parkeringsplatser under Piazza, exklusive Ateljé Brancusis och Ircams 600 m². Takhöjden mellan varje plan är sju meter, utom i Forum, som når tio meter.

Varje våning bildar således en vidsträckt platå på 7 500 kvadratmeter (8 969 yards) som helt kan anpassas. Hela den bärande strukturen och de olika tekniska installationerna är förlagda till byggnadens periferi, vilket ger den dess mycket karakteristiska silhuett som vissa kritiker jämför med ett oljeraffinaderi mitt i staden. All vertikal förflyttning av människor och vätskor sker i fasaden: de färgade rören utvändigt är en särskild egenskap hos byggnaden. Luftkonditioneringsrören är blå, vattenrören gröna och elkablarna gula. Hissarna är röda. De vita rören motsvarar ventilationskanalerna för de underjordiska delarna. Till och med de metallbalkar som utgör strukturen är synliga.
Centre Pompidou och de platser du kan upptäcka
Huvudbyggnaden rymmer följande utrymmen och aktiviteter:

Musée national d’Art moderne (Mnam) och Centre de création industrielle. Mnam, vars samlingar omfattar 18 710 m² utställningsyta, visade 2019 1 699 verk i permanent utställning av totalt 113 675 (det vill säga 1,5 %).

Bibliothèque publique d’information (Bpi) Bpi erbjuder 2 200 sittplatser på 10 400 m² med ett bestånd på 380 000 fritt tillgängliga dokument, ett språkbibliotek och en skivsamling;

I omedelbar närhet till huvudbyggnaden hittar du även

Atelier Brancusi, på Piazza (Place Georges-Pompidou). Brancusis 600 m² stora ateljé är en trogen rekonstruktion av skulptören Constantin Brâncușis ateljé, som tidigare låg på adresserna 8 och sedan 11 impasse Ronsin (75015), och som konstnären testamenterade till staten 1956. Delvis rekonstruerad 1962 i Mnam:s samlingar och därefter installerad på Palais de Tokyo, återuppfördes ateljén helt 1977 mitt emot Centre Pompidou. År 1997 fullbordade arkitekten Renzo Piano rekonstruktionen så som den ser ut idag;

Ircam (Institutet för forskning och samordning av akustik/musik) på Stravinskyplatsen En särskild byggnad rymmer Institutet för forskning och samordning av akustik/musik, med en sal med varierbar kapacitet och akustik, studior, ett ekofritt rum och ett mediabibliotek. Stravinskyplatsen pryds av Jean Tinguelys och Niki de Saint Phalles fontän

Gatukonstnärerna på Piazza och Stravinskyfontänen Gatukonstnärer underhåller Place Georges-Pompidou (också kallad Piazza Beaubourg), som vetter mot museet. En närliggande bassäng rymmer fontäner bestående av rörliga skulpturer av Tinguely (metallkonstruktioner) och Niki de Saint Phalle (färgade former). Denna fontän (Stravinskyfontänen) är ett verk *in situ*, eftersom konstnärerna skapade den just för denna plats. Den symboliserar musiken (vattenljud eller ljud från rörliga mekanismer) och är placerad i närheten av Institutet för forskning och samordning av akustik/musik (Ircam).

Centre Pompidou: ett tvärvetenskapligt museum Centre Pompidou är tvärvetenskapligt. Det förfogar över 120 000 verk inom följande områden:

Arkitektur Grafisk konst Bibliotek Film Design Teckning Möbler Multimedia Musik Måleri Fotografi Skulptur Scenkonst Stadsplanering

Pompidoucentret dedikerat åt konst från 1900- och 2000-talen Det är den största utställningen av modern och samtida konst i Europa:

Fauvism (1900-talet) Kubism (1900-talet) Modernism (1900-talet) Expressionism (1900-talet) Futurism (1900-talet) Dadaism (1900-talet) Surrealism (1900-talet) Abstraktion (1900-talet) Rörelse (1900-talet) Samtida (1900–2000-tal)

Lånade från museer runt om i världen kommer dessa mästerverk tillbaka till Paris för en ny turné kallad #PompidouVIP (för Very Important Pieces), som bjuder publiken på en upptäcktsresa bland de mest ikoniska konstnärerna från 1900- och 2000-talet.

Genom denna promenad i samlingarna som presenteras på våning 4 och 5 erbjuder Centre Pompidou publiken en upplevelse som fördjupar sig i de formella och estetiska forskningar som ligger till grund för modern och samtida konst.
Centre Pompidou: en interaktiv karta för att inte gå vilse!
Klicka på länken "Plan över museet Pompidou". Där hittar du uppdelade vyer per våning för att lättare orientera dig och hitta det du kommit för att se.