Musée de Montmartre – konstnärslivet på Butte under 1800-talet

Musée de Montmartre – Jardins Renoir är ett franskt konstmuseum beläget i Paris, i 18:e arrondissementet. Det upptar en grupp byggnader som omfattar Hôtel Demarne och Maison du Bel Air, och omges av de så kallade "Jardins Renoir".

Invigt 1960 har det sedan 2011 genomgått en fullständig renovering och hyser varje år flera tillfälliga utställningar.
Ursprunget till Musée de Montmartre – Jardins Renoir Inledningsvis invigdes det 1960 under namnet "Musée du Vieux Montmartre" och var skapat av Paul Yaki (1883–1964), medlem i föreningen Le Vieux Montmartre. Han tillbringade sin ungdom och såg hur kvarteret förändrades, och tidigt engagerade han sig i att bevara dess minne.

Museet inrättades i en av de äldsta byggnaderna på Butte, uppförd på 1600-talet: Maison du Bel Air. Omgiven av trädgårdar hyrde Auguste Renoir en ateljé här 1876 (två rum under taken och en tidigare stallbyggnad på första våningen för att förvara sina dukar och staffli), där han under sin vistelse skapade stora verk som *Bal du moulin de la Galette*, *La Balançoire* och *Jardin de la rue Cortot à Montmartre*.
Denna Maison du Bel Air var också platsen där många konstnärer verkade och skapade, såsom:

Suzanne Valadon Maurice Utrillo André Utter (målare, gift med Suzanne Valadon) Émile Bernard fauvisterna Othon Friesz och Raoul Dufy Démétrios Galanis Francisque Poulbot Léon Bloy Pierre Reverdy

Renoveringen av museets byggnader Maison du Bel Air skulle ha varit Rosimonds herrgård, där skådespelerskan Rose de Rosimond, samtida med Molière och hans pjäsers tolk, bodde. En studie genomförd av GRAHAL (Groupe de Recherches en Histoire de l’Art, de l’Architecture et du Littérature) i juni 2012 visade dock att detta inte var fallet.

De "3 Jardins Renoir" omgestaltades 2012 utifrån de målningar Renoir skapade under sin tid på rue Cortot. De består av fruktträd (päron- och mandelträd), buskar, syrener, rosor och klätterhortensior. Från dessa trädgårdar har man utsikt över Clos Montmartre och Montmartres vingård. Den senare fanns redan på medeltiden men planterades om 1933. De tre Jardins Renoir ramar in museet och dominerar vingården. Utöver detta erbjuder dessa ytor en enastående utsikt över den vida slätten norr om Paris.

Det omfattande renoveringsprogrammet har också möjliggjort en ökning av utställningsytorna. Det omfattar Hôtel Demarne, en byggnad med utsikt mot rue Cortot, samt ateljén tillhörande Suzanne Valadon och Maurice Utrillo. Den 17 oktober 2014 kunde museet öppna tre nya utrymmen: Suzanne Valadons och Maurice Utrillos ateljé-lägenhet, Hôtel Demarne (en vacker direktoriustilbyggnad avsedd för tillfälliga utställningar) och Café Renoir.

Besöket på Musée de Montmartre och dess samlingar Besöksvägen skildrar Buttens historia, den konstnärliga uppblomstringen i dess ateljéer och atmosfären i dess berömda kabaréer. Hôtel Demarne, en vacker direktoriustilbyggnad, har helt omgestaltats för att hysa tillfälliga utställningar samt Café Renoir.

De fasta utställningarna fördjupar sig i Butte Montmartres historia, den konstnärliga uppsvinget i dess ateljéer – från Bateau-Lavoir till ateljén på rue Cortot – och atmosfären i dess berömda kabaréer, från Lapin Agile till Moulin Rouge. En sal är tillägnad franska cancankulturen, en annan åt skuggteatern, de drömlika dekorationer som gjorde Chat Noirs kabaré berömd. Konstnärerna slog sig ner här från 1870-talet och under 1880-talet växte kabaréerna fram i snabb takt. Här återfinns Montmartres konstnärsbohemen, så karakteristisk för 1800- och 1900-talen.

Museet rymmer en unik samling av målningar, affischer och teckningar av Toulouse-Lautrec, Modigliani, Kupka, Steinlen, Valadon, Utrillo, Pierre Dumont och Charles Genty. Här finns också illustrationer, fotografier och vittnesmål signerade av konstnärer.

Bland de utställda verken kan man särskilt beundra:

Steinlens Cabaret du Chat Noir
affischen Bruant au Mirliton
Le Divan japonais eller Moulin Rouge av Henri de Toulouse-Lautrec
Maurice Utrillos Place Pigalle
Suzanne Valadons självporträtt
Parce Domine (Förlåt, Herre) av Willette
Roland Dubucs Place des Abbesses
skylten Lapin Agile
Henri Rivière’s skuggteater

Samlingarna tillhör föreningen « Société d’histoire et d’archéologie du 9e et du 18e arrondissement de Paris, Le Vieux Montmartre », grundad 1886.
Suzanne Valadons ateljélägenhet
Montmartremuseet har återskapat ateljén där Suzanne Valadon, Maurice Utrillo och André Utter bodde. Genom sin omorganisation på adressen 12, rue Cortot har den här trioens ande återfått platsen: kaminen har återställts, ateljéns mezzanin återskapats och Utrillos rum har fått tillbaka sin panelklädsel och fönstergrind. Då alla originaldelar försvunnit har Hubert Le Gall återfunnit de föremål som visas i ateljélägenheten idag. För att vara så trogen verkligheten som möjligt har han utgått från brev och skrifter från den tiden – verkliga livsvittnesmål – samt historiska fotografier av platsen, analyserade med stor noggrannhet.

Suzanne Valadon, född den 23 september 1865, är en person och historia för sig själv. Dotter till tvätterskan Madeleine Valadon blev Marie-Clementine Valadon cirkusakrobat 1880, tills en fallolycka satte stopp för den verksamheten i förtid. Med sin robusta skönhet väckte hon konstnärernas uppmärksamhet. Hon blev deras modell, observerade dem under sitt poserande och lärde sig deras tekniker. Så träffade hon konstnären Puvis de Chavannes, vars modell hon blev. Hon poserade också för Auguste Renoir, som blev hennes älskare. Hon var också modell för Théophile Alexandre Steinlen, Jean-Jacques Henner och Federico Zandomeneghi. Redan 1881 umgicks hon i Montmartres konstnärskretsar, där hon snabbt fick flera beundrare: bland andra chansonniersångaren Maurice Boissy och Miquel Utrillo y Molins, en spansk aristokrat, författare, konstkritiker och konstnär. Vid 18 års ålder väntade hon ett barn, Maurice Valadon, född den 26 december 1883, vars far hon hävdade sig inte känna till. Miquel Utrillo y Molins adopterade (1891) honom några år senare; pojken skulle också bli målare under namnet Maurice Utrillo (hans grav finns på Montmartres Saint-Vincentkyrkogård).

Den 18 januari 1893 förälskade sig kompositören och pianisten Erik Satie i konstnären Suzanne Valadon. Trots att han hade friat till henne efter deras första natt tillsammans, flyttade Valadon in på 6 rue Cortot, i ett rum intill Saties, som han hade bott i sedan 1890. I sin passion för sin « Biqui » skrev han upphetsade anteckningar om « hennes hela väsen, hennes vackra ögon, hennes mjuka händer och hennes små fötter ». Han komponerade Danses gothiques åt henne medan hon målade hans porträtt. Fem månader senare, den 20 juni, bröt deras separation honom « i en iskall ensamhet som fyllde hans huvud med tomhet och hans hjärta med sorg ». Inga andra allvarliga och offentliga kärleksrelationer är kända från honom. Som om han ville straffa sig själv komponerade han Vexations, ett stycke uppbyggt kring en kort melodi.

Suzanne Valadon blev därefter älskarinna till Paul Mousis, aktiemäklare och vän till Erik Satie, som hon gifte sig med den 5 augusti 1896. Paret flyttade in på Rue Cortot 12, högt upp på Montmartre. Äktenskapet tog slut 1909 (de skilde sig den 10 november 1910), samma år som hon ställde ut på Höstutställningen i Paris (där hon var medlem fram till 1933).

Hon gifte sig sedan med sin sons vän, målaren André Utter (1886–1948), som var tre år yngre än hennes son Maurice Utrillo. Äktenskapet, som var stormigt, varade i nästan trettio år. Hon avled den 7 april 1938, omgiven av sina väninnor konstnärerna André Derain, Pablo Picasso, Georges Braque och Georges Kars, som den dagen målade hennes sista porträtt. André Utter avled 1948.

Suzanne Valadons verk finns bevarade på många museer, bland annat Musée national d’Art moderne i Paris,
Metropolitan Museum of Art i New York, Grenoble museum och Musée des Beaux-Arts i Lyon.